Att undvika våld och att inte se det som en lösning känns idag som att de flesta är överens om. En ny inställning till det bättre. Vem kan idag tänka sig att chefen kan få spöa upp en anställd eller att mannen får slå sin maka? Inte så länge sedan detta var tillåtet och inte mot lagen!
Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Vad är det som gör att barn och ungdomar räknas på ett helt annat sätt vad gäller våld? Fortfarande kan en del vuxna försvara att föräldrar skall få aga, ett finare ord för att slå, sina barn. Och även i skolan skall lärare få möjlighet, i uppfostringssyfte, att ge eleverna en smäll. Tack och lov är detta inget som inte ens Jan Björklund lyfter fram. Om det gällde dig eller mig så tror jag inte att vi skulle bli mer eller ens bättre uppfostrade om det blev våld och inte pedagogik.
I våra relationer vuxna emellan har vi lyckats till en acceptans att våld inte löser den här typen av situation och vi har följt upp det med en lagstiftning i samma anda. Vad är det då som gör att våld mot barn skall bedömas på ett annat sätt och där offret offras ännu en gång? På våra arbetsplatser försöker vi lösa konflikter på ett vuxet sätt och då kan vi inte lösa liknande konflikter med våld på barnens arbetsplatser eller accepterar vi en örfil som lösning på en konflikt vuxna emellan? Att använda sig av våld är ett definitivt misslyckande när det brukas mot de allra minsta antingen de är 5 eller 15 år gamla.
Vi har utvecklats i vår civilisation men det återstår mycket i både åsikter, lagstiftning och handlande! Tack och lov för barnens rätt i samhället. Nu fortsätter vi det mödosamma arbetet med att ändra människors attityder och öppna våra sinnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar