Sälj inte ut solidariteten!

Under timmarna vid valstugan på Östercentrum så blir det en hel del samtal. Där finns alltifrån nya tankar och idéer till det som en gång varit och som aldrig kommer igen. I den sistnämnda gruppen finns det många som känner att de kommit i kläm i samhället. ”Vem talar för mig?” Sedan kan de vittna om sina svårigheter med att få pengarna att räcka till det allra mest nödvändiga eller hur de far illa i området mellan försäkringskassa och arbetsförmedling. De kan uppleva en stor orättvisa över att de tvingas betala för att de som redan har skall ha ännu mer!


Det går naturligtvis att försöka förklara vad som sker i ett politiskt samhälle men känslan för flera av dessa människor går ändå inte att ta bort. Om jag upplever att jag inte bedöms värdig till ett ekonomiskt värdigt liv då brister ofta självkänslan och det ligger nära till att bara ge upp.

För många av oss som varit med ett tag är ”tvåtredjedelssamhället” ett ord som passar in i sammanhanget. Detta samhälle som utformas för två tredjedelar av befolkningen och där de resterande får finna sig i att stå vid sidan. Stå vid sidan vad gäller skattesänkningar, arbete och med livsdrömmar som aldrig kan förverkligas. Det har alltid funnits en socialdemokratisk ambition att bryta detta samhälle och öppna upp möjligheterna för alla medborgare i Sverige. Förutsättningen för att åtminstone till viss del kunna lyckas är att kunna känna empati och kanske rentutav känna igen sina egna drömmar om livet.

I mina möten med verkligt utsatta människor i andra delar av världen har jag förvånats över med vilken självklarhet de ställer upp för varandra. Till och med en småfet, vit svensk omfattas av samma gästfrihet och generositet. Om dessa människor som lever i en verklig utsatthet ändå klarar av att dela sitt hem med andra då finns det också en möjlighet för oss att inkludera alla människor i vårt samhälle.

Det kan tyckas att jag är pessimistisk men när jag ser och upplever hur klyftorna i vårt samhälle ökar då kan man antingen resignera eller söka nya vägar till jämlikhet. Jag kan aldrig acceptera tanken på att min lycka och framgång skall byggas på andra människors förtvivlan och utsatthet. Så självklart kan socialdemokraterna aldrig acceptera att utsatta och svaga människor lämnas därhän! Räkna med oss!

Stoppa inte tåget i Dalhem!

I mitt tidigare jobb, som innebar mycket resande, blev järnvägen ett bra transportalternativ. Med hjälp av ett årskort kunde jag ta mig kors och tvärs genom Sverige. Visserligen inte alltid enligt tidtabell men ändå ofta avkopplande och med tid för arbete och reflektion. Såväl konduktörer som medresenärer kunde ibland fälla en lustig kommentar om en gotlänning med årskort på SJ….. Min replik var att visst hade det varit bra om det också gällt järnvägen på Gotland, d v s museijärnvägen i Dalhem, men man kan inte få allt.


När jag passerar denna järnväg påminns jag också om hur mycket ideellt arbete som utförs inom en mängd områden. Arbete som ofta utgår från eldsjälar och som brinner för sin verksamhet. Det är värt uppskattning! Men inte uppskattning i den form som regeringen föreslår, d v s i dess mest bokstavliga mening.
Transportstyrelsen inrättades den 1 januari 2009 och den ska i huvudsak arbeta med tillsyn, tillståndsgivning och registerhantering inom transportområdet. I ett betänkande föreslogs att denna verksamhet i första hand skall finansieras med avgifter. Regeringen fattade också detta beslut den 3 juni 2010. Ett beslut som innebär att Sveriges museijärnvägar kommer att drabbas av en rejäl kostnadssmäll. Omkring en tredjedel av de nuvarande intäkterna kommer att åtgå till att betala avgifter för tillsyn och kontroller. Tänk er att den 1,3 km långa sträckan mellan Hesselby till Munkebos, med stopp vid Eken, kommer att belastas med ytterligare kostnader. Det kunde vara skrattretande men är bara hotfullt för Sveriges alla museijärnvägar.

En socialdemokratisk ståndpunkt är att Hesselby Järnväg i Dalhem är en del av det gotländska kulturarvet och måste bevaras och en socialdemokratiskt ledd regering kommer inte att tillåta Transportstyrelsen att ta ut avgifter som hotar denna klenod!
Fler avgifter på ideell verksamhet som bygger på enskilda människors engagemang är inte kostnadseffektivt för fem öre. Den berömvärda insats som görs i Hesselby Dalhem behöver i stället allt vårt stöd antingen som medlem eller varför inte åka Hesselby – Munkebo tur och retur? Jag vet inte om det finns årskort men det är definitivt en möjlighet för avkoppling och reflektion. Vi får verkligen hoppas, för dess egen skull, att när Tomtetåget avgår den 2 januari 2011 så har också nuvarande regering avgått!

Mest till de utsatta!

Något som debatteras flitigt i årets valrörelse är välfärden. Välfärden som ett samlingsbegrepp och som sällan definieras. I Wikipedia, som i sig inte är ett sanningsorakel, finns en definition som innebär att det är tjänster som helt eller delvis är skattesubventionerade eller helt skattefinansierade och som finns för att säkra individens trygghet vid bland annat barndom, sjukdom, arbetslöshet, funktionshinder och ålderdom. Den svenska välfärden har varit ett mål för socialdemokratisk politik under många år och välbekant är säkert Per Albin Hanssons tal om folkhemmet. Genom åren har det också funnits en kollektiv svensk stolthet över att vi är på väg och i många andra länders ögon lyckats väl. Det är då förståeligt att med den här bakgrunden även partierna på högerkanten vill dela drömmen om välfärds-Sverige. Men vad som blivit är många gånger enbart en modell som utgår från den enskildes uppfattning vad just hon eller han behöver. Någon hänsyn till andras behov finns det inte utrymme för. Så ställs de enskilda behoven mot varandra och den gemensamma bedömningen utifrån en allmän välfärd försvinner.


Det skulle kunna vara möjligt att odla en konspirationsteori där högerpartierna ser en nedmontering av det kollektiva ansvaret som en vinst när det gynnar individen. Om det är så vet egentligen bara de själva men när arbetslinjen förfäktas till det yttersta innebär det konsekvenser på vår välfärdsmodell. Detta var tydligt redan i förra valrörelsen 2006 och där främst förtidspensionärerna såg en försämring med en ny regering, just utifrån att arbete skall gynnas framför välfärd. Skattesatserna blev vägen till denna förändring och följden blev högre skatt för de som tog del av de grundläggande välfärdstjänsterna. Något som sjukskrivna ser mycket tydligt idag.
Idag kan vi se att farhågorna dessvärre infriades och där det mer handlar om att försöka skrämma den enskilde till arbetsmarknaden mer än att skapa villkoren och förutsättningarna. Det skulle vara utomordentligt allvarligt om denna syn skulle få fortsätta ytterligare en mandatperiod. Bättre är att såväl skydda den gemensamma välfärden och där den enskilde med de största behoven blir såväl sedd som bekräftad.
Alltifrån den tid då välfärdssystemen började byggas så har det funnits svårigheter där skatteintäkterna inte räckt till behoven. Det senaste exemplet finns på 90-talet när ekonomin sanerades av Göran Persson med flera. Men ändå att samma syn gällde utifrån de med de största behoven av stöd. Om detta kunde genomföras vore det ett stort misslyckande om vi inte kan behålla den generella välfärden idag 2010!

Palestina - ett hemland!

Ett folk, hur många eller få de än är, behöver ett hem, ett hemland. Där konflikter uppstår eller pågår, där handlar det ofta om möjligheten till ett eget land utifrån sin egen identitet. Där identiteten består av språk, kultur religion och framförallt en historia. Elias Chacour som byggde en skola i den palestinska byn Ibellin i Galiléen, norra Israel, uttrycker det så här: "När Abraham (den bibliska historien) kom in från Ur i Kaldeen så stod vi palestinier här o hälsade honom välkommen!" Och folken levde sida vid sida under 1000-tals år. 1948 bildades staten Israel men som inte bara innebar judars rätt till ett eget land utan också att palestinier blev bortkörda från sina byar och blev flyktingar i sitt eget land.
Om du frågar tredje eller fjärde generationen palestiner som lever i flyktingläger varifrån de kommer så är det tidigare generationers hemby de relaterar till. Den de tvingades lämna 1948. Det går inte att med våld, förföljelse eller internering ta bort tanken på ett hem, ett folk, ett land. Brutalitet löser inget utan skapar mer och värre brutalitet och en gemensam lösning blir allt mer avlägsen.
I FN´s historia finns en mängd uttalanden och beslut kring palestiniernas rätt till ett eget land och där Västbanken o Gaza varit en del. En tvåstatslösning som hela tiden kringränts av Israel i dess behov av mer land och med motiveringar till historiens rätt till ”sitt” land. Men oavsett vilka motiveringar som finns kan det aldrig accepteras att palestinier förvägras sina mänskliga rättigheter, att deras olivlundar skövlas, bostäder som antingen sprängs eller konfiskeras.
Kringrända och förföljda på ockuperat område i sitt eget land. I en tid när murar har raserats antingen det handlat, osynliga men tydliga, om apartheid i S-A eller reella som Berlinmuren - då byggs det nya kring palestinska byar på ockuperat område. Gamla o föråldrade militära strategier som söker sitt mål genom utslagning, utmattning, våld, förföljelse och förnedring. När en långvarig konflikt söker sin fred……
Återigen samma fråga och som söker samma lösning – mänskliga rättigheter och en befrielse av Palestina. Det söktes nya fredliga vägar att bygga upp en del av ett krigshärjat land – Gaza – men återigen har maktens brutalitet talat sitt tydliga men torftiga språk. Där människor med ett uttalat fredligt budskap och med viljan till hjälp har utsatts för samma förnedring och samma våld som det palestinska folket tvingats uppleva under mer än 60 år!

Det finns ingen annan väg till försoning och fred än genom att se och förstå att din längtan efter ett hem också är samma längtan som jag bär. Det finns ingen annan väg än att förstå att andra människors behov av att kunna bygga framtiden, bygga ett land, bygga sina hem, är densamma som du och jag bär på. En längtan för svenskar, israeler, palestinier, araber…..

Ett tydligt budskap idag – Stoppa blockaden av Gaza! Mänskliga rättigheter måste gälla alla!

En generation på väg att räknas ut!

Alltsedan valet 2006 har ungdomsarbetslösheten ökat med 100.000 personer! Den är idag bland de högsta i Europa och ligger på ca 30% vilket innebär att idag går 190.000 ungdomar arbetslösa och bara på det sista året har det ökat med 31.000. Detta är skrämmande statistik men det är mer än så för bakom varje enskild siffra finns en person som behöver möjligheter till att komplettera studier, fortsätta studier, platser i arbetslivet och åtgärder generellt! Vi ska inte spoliera en hel generation genom regeringens passivitet eller otillräckliga åtgärder.
Vad säger statsministern? "En skapad synvilla"! En statsminister som 2006 ville bli bedömd utifrån arbetslösheten 2010..... Inte bara ungdomarna utan Sverige som helhet behöver en bättre regering!

Öppnare attityder och mer kultur

Kultur är andlig odling eller socialt överförda levnadsmönster (Wikipedia). Och oavsett om vi talar om det ena eller andra så är det viktigt och ger en annan och viktigare innebörd för vad rikedom är. I båda avseendena har den som gjort en resa också tillförts något nytt. Det nya är också många gånger det främmande av helt naturliga orsaker. Att få göra dessa nya upplevelser och få ny erfarenhet ger ofta en kick och skänker en viss form av tillfredsställelse.
Det är mot denna bakgrund inte ett dugg förvånande att svenskarnas attityder för människor frånandra länder och andra kulturer blir alltmer öppen och positiv. SOM-institutets mångåriga undersökningar visar just på detta. I förlängningen handlar det om vidgade vyer och öppenhet men också på värdet av olia kulturer och tankesätt. Visst finns risken att bli både rädd och störd men uppenbarligen har de flesta idag insett värdet och att det på ingalunda sätt är farligt.
Sedan är jag övertygad om att den andliga odlingen och de socialt överförda levnadsmönstren har allt att vinna på ett öppet samhälle!

Att välja ord för sina syften

I mitten av februari knycklades en del av min bil ihop. Det blev till att kontakta plåtfirma o försäkringsbolag. När allt det formella och även praktiska var klart kunde jag hämta ut bilen som skimrade i solljuset och var nästan som ny..... Jag frågade efter kostnaden som var drygt 22000:-! Men försäkringen täcker allt. Min fundering är nu om jag med alliansens nyspråk skall kalla detta för ett bidrag? Jag fick i så fall över 22000:- i bidrag och det är en månadslön för många.
Självklart var kostnaden täck via de försäkringar som jag och min motpart tecknat sedan tidigare och säkerligen betalat premier under många år. Allt utifall att olyckan skulle vara framme.
Vid sjukdom och arbetslöshet har vi ett försäkringsskydd som träder in så sluta att kalla detta för bidrag! Trygghetssystemen skall vi vara rädda om för vi vet aldrig när vi själva kan drabbas.